Altea
Selle Français 
Om Altea själv
Altea
På mammans sida
Modern Osca
- Född: 1958
- Ras: Fransk Demi-Sang
- Härstamning: e.Rapide Amblie u.Historie de Rire
- Avkommor i katalogen: 1 st
Mormodern Historie de Rire
Morfadern Rapide Amblie
- Född: 1939
- Ras: Fransk Demi-Sang
- Härstamning: e.Loup Garou u.Noisette
- Avkommor i katalogen: 1 st
På pappans sida
Fadern Kalmiste
Avelshingstar
Kalmiste har lämnat 1 hingstar i Hästkatalogen som varit aktiva i aveln. Klicka för att lista dem!
Syskonet Floralie
- Född: ~1966
- Ras: Selle Français
- Härstamning: e.Kalmiste u.Nonchalante
- Avkommor i katalogen: 2 st
Svårklasshästar
Floralie har lämnat 1 "svårklassavkommor" som finns i Hästkatalogen:
Farmodern Enchantee
- Född: 1948
- Ras: Fransk Demi-Sang
- Härstamning: e.Mon Beguin u.Tolosa
- Avkommor i katalogen: 4 st
Avelshingstar
Enchantee har lämnat 3 hingstar i Hästkatalogen som varit aktiva i aveln. Klicka för att lista dem!
Farfadern Rantzau
- Född: 1946-1971 (25 år gammal)
- Ras: Engelskt Fullblod
- Härstamning: e.Foxlight u.Rancune
- Avkommor i katalogen: 45 st
Rantzau togs fram som hinderhäst (steeplechase) och blev en framgångsrik galopphäst som blev rankad som tredje bästa treåring. I nio lopp mellan 2000 och 3000m vann han två och var placerad i fem.
Han köptes sedan upp av franska staten för 4 miljoner gamla Franc och stationerades på Saint-Lô från och med 5/1 1951. Stuteriinspektorn noterade 1951:
"Goda framben, anmärkningsvärt väl byggd genom bog och underarm, långa flanker. Denna klassiska hingst av sällsynt nobilitet har också lågt placerade leder och är marktäckande."
Enligt Pascal Renauldon (Z Magazine, feb 1998, "Cor de la Bryère, a gift from heaven") "Det går rykten om denna snygga och harmoniskt byggda hingst med sin ganska branta bog. Man säger att hans avkommor blir besvärliga hästar. När de Villeneuve blev chef över hingststallet på Saint Lô var Rantzau 17 år gammal och hade aldrig betäckt mer än tre ston per säsong."
Enligt (L'Eperon, juni 1980):
"[Rantzaus] söner Nez de Cuit, Prince och Quelqu'Un presenterades för urvalskommittén, men användes inte på hingstdepåerna i Saint Lô och Le Pin på grund av hans påstått svåra avkommor. I slutänden var det ryttarna, som reser runt mer än uppfödarna, som upptäckte att dessa hästar var långt ifrån värdelösa, utan tvärt om visade sig vara mycket goda sporthästar. Först då började Rantzaus popularitet växa... men då var han redan 20 år gammal! Folk pratade om Rantzau som om han vore ett vilddjur, men det var han inte. Så länge hans avkommor hanterades från tidig ålder, grimmtämjda och vårdade så var de inte svåra alls. Rantzau fick aldrig ett rykte som förstklassig förärvare, men de flesta uppfödare som använt honom var nu mycket glada att de gjort så."
Enligt Jean Delannoy (Annuaire du Cheval de Sport et d'Elevage, 2000):
"Traditionellt brukar statstuteriet skicka stora hingstar till södra Manche för att balansera ut att området levererade mindre hästar på grund av markens beskaffenhet. Så småningom blev avelsstona i Avrachin grova coch ibland ganska tunga och passade bra att korsa med ett stiligt fullblod.
[...]
Rantzau var därför med sin vackra byggnad, prestigefyllda racingkarriär och seriösa stamtavla en kunglig gåva till uppfödarna som använde Avranches-stationen.
[...]
Mellan 1951-62 fick han 40-49 ston per år. På den tiden fick franska statsbeskällare endast betäcka 40 ston plus ston som stuterichefen godkände 'i avelns intresse'. 1971 betäckte han sin sista säsong, med fem föl som resultat. Under sina 20 år i avel betäckte han 772 ston och lämnade 179 ston och 194 hingstar. Hans 50%-iga fertilitet betraktades som normal för den tiden, och visar att han var uppskattad av många uppfödare som gillade hans uppvisningar.
[...]
Folk med god kunskap om Rantzau-avkommor kom ihåg hästar som ibland var känsliga, men mycket användbara. De var besvärliga att rida in och brunstiga ston kunde vara mycket känsliga. De behövde få förtroende och det va nödvändigt att dominera dem helt, men utan brutalitet. De var ofta styva och starka med raka haser och tight rygg, de var väldigt generösa, säkra på sig själva och skänkeldöva(?). Än idag är det enkelt att känna igen en Rantzau-ättling på grund av deras eleganta utseende, enstaka leopardfläckar, ibland vita stickelhår och deras kända raka haser,"
1964 var Rantzau den tredje högst rankade äldre hingstar för hoppavkommor. 1965 var han på andra plats, en plats han höll ända till 1969. 1970 sjönk han till tredje plats, 1971 upp på första plats samtidigt som han också var på femte plats för fälttälvansavkommor och på top 20 för dressyravkommor. Han var fortfarande på tredje plats 1976 och 1980 sjönk han till fjärde plats. Då hade han varit död i nio år.
Rantzau lämnade 26 godkända hingstar som i sin tur lämnade 17 godkända söner.
Avelshingstar
Rantzau har lämnat 14 hingstar i Hästkatalogen som varit aktiva i aveln. Klicka för att lista dem!
Svårklasshästar
Rantzau har lämnat 1 "svårklassavkommor" som finns i Hästkatalogen: