Almeria
Berlin-Brandenburger 
Stamhistorik - stolinjen
Här visas utvalda hästar ur Almeria's stolinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som Almeria stammar från i rakt nedstigande led.
Stolinjen sträcker sig 15 generationer bakåt från Almeria räknat.
Stamhistorik - hingstlinjen
Här visas utvalda hästar ur Almeria's hingstlinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som Almeria stammar från i rakt nedstigande led.
Hingstlinjen sträcker sig 5 generationer bakåt från Almeria räknat.
farfarsfarfar
f.1797 †1825
I avel på HG Trakehnen 1802-1810 där han var flitigt använd med 110 födda avkommor. 24 av dessa blev godkända söner och 24 döttrar användes i aveln.
1810 flyttade han tillbaka till Neustadt/Dosse för att verka som avelshingst till sin död 1825.Han var till stor hjälp för FWG-stuteriet att bygga upp en bra häststam igen efter flykten från Napoleons ockupationsarmé.
Mätte 152 cm i sadelläget.
1810 flyttade han tillbaka till Neustadt/Dosse för att verka som avelshingst till sin död 1825.Han var till stor hjälp för FWG-stuteriet att bygga upp en bra häststam igen efter flykten från Napoleons ockupationsarmé.
Mätte 152 cm i sadelläget.
farfarsfarfarsfar
f.1784
Turcmainatti var en gåva till Ryska Katharina den Stora av Egyptens vicekonung Mohamed Ali. Han kom via Damaskus till St. Petersburg.
Katharina i sin tur gav honom till den österrikiske stadskanslern Wenzel Anton Fürst Kaunitz i Wien. Redan året där på skänktes Turcmainatti vidare till Kung Friedrich Wilhelm II av Preussen som uppskattade honom mycket och lät honom stå beskällare på det nyskapade stuteriet Neustadt/Dosse 1791-1806.
1806 blev han tagen som krigsbyte av Napoleons armé när Napoleon gick in i Preussen.
Professor Nauman var den som hämtade Turcmainatti i Damaskus och ansåg utifrån Turcmainattis exteriör att han troligen inte var ren fullblodsarab. Man är idag rätt säker på att han var en Achaltekee.
Katharina i sin tur gav honom till den österrikiske stadskanslern Wenzel Anton Fürst Kaunitz i Wien. Redan året där på skänktes Turcmainatti vidare till Kung Friedrich Wilhelm II av Preussen som uppskattade honom mycket och lät honom stå beskällare på det nyskapade stuteriet Neustadt/Dosse 1791-1806.
1806 blev han tagen som krigsbyte av Napoleons armé när Napoleon gick in i Preussen.
Professor Nauman var den som hämtade Turcmainatti i Damaskus och ansåg utifrån Turcmainattis exteriör att han troligen inte var ren fullblodsarab. Man är idag rätt säker på att han var en Achaltekee.
