One Step
Holsteiner 
Stamhistorik - stolinjen
Här visas utvalda hästar ur One Step's stolinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som One Step stammar från i rakt nedstigande led.
Stolinjen sträcker sig 8 generationer bakåt från One Step räknat.
Stamhistorik - hingstlinjen
Här visas utvalda hästar ur One Step's hingstlinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som One Step stammar från i rakt nedstigande led.
Hingstlinjen sträcker sig 24 generationer bakåt från One Step räknat.
far
f.1991
Omdöme exteriör
Poäng 88888=40. Gångarter under ryttare 888. (8.5 år).
Prestationer
Bruksprov i Tyskland (Medingen) 1994. Totalindex 146.61, placering 2 av 53. Dressyrindex 141.36 (2:a), hoppindex 134.16 (1:a). Placerad i Bundeschampionat i dressyr i 1996, 4:a i semifinal och 15:e i finalen.
Poäng 88888=40. Gångarter under ryttare 888. (8.5 år).
Prestationer
Bruksprov i Tyskland (Medingen) 1994. Totalindex 146.61, placering 2 av 53. Dressyrindex 141.36 (2:a), hoppindex 134.16 (1:a). Placerad i Bundeschampionat i dressyr i 1996, 4:a i semifinal och 15:e i finalen.
farfar
f.1983 †2011
Maskulin, välproportionelig hingst med uttrycksfullt huvud, något brett ansatt hals, bra bogparti och sadelläge,långt kors. Välbenad och rör sig nöjaktigt korrekt. Taktmässig skritt med normal steglängd. Luftig, bogfri trav med gog takt ( 15 år).
Tävlingsresultat H: 160cm
farfarsfarfar
f.1968 †2000
I avel 1971-
Cor de la Bryère köptes in av Xavier Ribard med planen att ha honom som avelshingst då han gillade både konformationen och stammen. Den lokala nämnden tyckte däremot inte alls samma sak och stuterichefen rekommenderade Ribard att kastrera honom och ansåg att han var en sporthäst snarare än en avelshingst eftersom tidens ideal var en ganska grov hästtyp.
Ribard blev besviken över detta men behöll honom som hingst och blev tio dagar senare såld till Tyskland för 420000 Franc efter att Maas J. Hell och Alwin Schockemöle blivit förtjusta i honom när de var hos Ribard, trots vinterpäls och att han var omusklad och oskodd vid visningen.
De tyska uppfödarna var till en början lite skeptiska till Cor de la Bryère. Precis som i Frankrike var man vid den tiden ute efter kraftigare hästar. I slutet av vintern 1971 förolämpade Maas Hell en Holsteiner stambok-delegation och de vägrade köpa Cor de la Bryère. Att han blivit ratad av fransmännen gjorde inte hans sak starkare. Hell erbjöd sig att behålla hingsten och sälja honom efter att han genomgått bruksprovet. Detta föll i god jord, och några dagar senare hade gentlemännen kommit överens.
När Cor de la Bryère anlände till Elmshorn var han inte välkomnad med öppna armar. Trots det stationerades han på Siethwende, och under sin första säsong betäckte han inte färre än 70 ston.
Samma år gjorde Cor de la Bryère sitt bruksprov och visade att han hade alla kvaliteter man önskar hos en god avelshingst. Uppfödarna såg en arbetsvillig hingst med mycket energi och ett gyllene temperament. En intelligent och alert häst som dessutom visade god hoppotential - teknik och temperament var perfekt, han avslutar hoppet väl, har snabba framben och använder sin rygg excellent, enligt komitténs rapport.
Han var en hingst med god vigör, och 1977 betäckte han 111 ston.
I WBFSH-rankningen för 1992/2001 var Cor de la Bryère rankad på 18 plats och 20 av hans söner var också på listan.
Cor de la Bryère köptes in av Xavier Ribard med planen att ha honom som avelshingst då han gillade både konformationen och stammen. Den lokala nämnden tyckte däremot inte alls samma sak och stuterichefen rekommenderade Ribard att kastrera honom och ansåg att han var en sporthäst snarare än en avelshingst eftersom tidens ideal var en ganska grov hästtyp.
Ribard blev besviken över detta men behöll honom som hingst och blev tio dagar senare såld till Tyskland för 420000 Franc efter att Maas J. Hell och Alwin Schockemöle blivit förtjusta i honom när de var hos Ribard, trots vinterpäls och att han var omusklad och oskodd vid visningen.
De tyska uppfödarna var till en början lite skeptiska till Cor de la Bryère. Precis som i Frankrike var man vid den tiden ute efter kraftigare hästar. I slutet av vintern 1971 förolämpade Maas Hell en Holsteiner stambok-delegation och de vägrade köpa Cor de la Bryère. Att han blivit ratad av fransmännen gjorde inte hans sak starkare. Hell erbjöd sig att behålla hingsten och sälja honom efter att han genomgått bruksprovet. Detta föll i god jord, och några dagar senare hade gentlemännen kommit överens.
När Cor de la Bryère anlände till Elmshorn var han inte välkomnad med öppna armar. Trots det stationerades han på Siethwende, och under sin första säsong betäckte han inte färre än 70 ston.
Samma år gjorde Cor de la Bryère sitt bruksprov och visade att han hade alla kvaliteter man önskar hos en god avelshingst. Uppfödarna såg en arbetsvillig hingst med mycket energi och ett gyllene temperament. En intelligent och alert häst som dessutom visade god hoppotential - teknik och temperament var perfekt, han avslutar hoppet väl, har snabba framben och använder sin rygg excellent, enligt komitténs rapport.
Han var en hingst med god vigör, och 1977 betäckte han 111 ston.
I WBFSH-rankningen för 1992/2001 var Cor de la Bryère rankad på 18 plats och 20 av hans söner var också på listan.
farfarsfarfarsfar
f.1946 †1971
Rantzau togs fram som hinderhäst (steeplechase) och blev en framgångsrik galopphäst som blev rankad som tredje bästa treåring. I nio lopp mellan 2000 och 3000m vann han två och var placerad i fem.
Han köptes sedan upp av franska staten för 4 miljoner gamla Franc och stationerades på Saint-Lô från och med 5/1 1951. Stuteriinspektorn noterade 1951:
"Goda framben, anmärkningsvärt väl byggd genom bog och underarm, långa flanker. Denna klassiska hingst av sällsynt nobilitet har också lågt placerade leder och är marktäckande."
Enligt Pascal Renauldon (Z Magazine, feb 1998, "Cor de la Bryère, a gift from heaven") "Det går rykten om denna snygga och harmoniskt byggda hingst med sin ganska branta bog. Man säger att hans avkommor blir besvärliga hästar. När de Villeneuve blev chef över hingststallet på Saint Lô var Rantzau 17 år gammal och hade aldrig betäckt mer än tre ston per säsong."
Enligt (L'Eperon, juni 1980):
"[Rantzaus] söner Nez de Cuit, Prince och Quelqu'Un presenterades för urvalskommittén, men användes inte på hingstdepåerna i Saint Lô och Le Pin på grund av hans påstått svåra avkommor. I slutänden var det ryttarna, som reser runt mer än uppfödarna, som upptäckte att dessa hästar var långt ifrån värdelösa, utan tvärt om visade sig vara mycket goda sporthästar. Först då började Rantzaus popularitet växa... men då var han redan 20 år gammal! Folk pratade om Rantzau som om han vore ett vilddjur, men det var han inte. Så länge hans avkommor hanterades från tidig ålder, grimmtämjda och vårdade så var de inte svåra alls. Rantzau fick aldrig ett rykte som förstklassig förärvare, men de flesta uppfödare som använt honom var nu mycket glada att de gjort så."
Enligt Jean Delannoy (Annuaire du Cheval de Sport et d'Elevage, 2000):
"Traditionellt brukar statstuteriet skicka stora hingstar till södra Manche för att balansera ut att området levererade mindre hästar på grund av markens beskaffenhet. Så småningom blev avelsstona i Avrachin grova coch ibland ganska tunga och passade bra att korsa med ett stiligt fullblod.
[...]
Rantzau var därför med sin vackra byggnad, prestigefyllda racingkarriär och seriösa stamtavla en kunglig gåva till uppfödarna som använde Avranches-stationen.
[...]
Mellan 1951-62 fick han 40-49 ston per år. På den tiden fick franska statsbeskällare endast betäcka 40 ston plus ston som stuterichefen godkände 'i avelns intresse'. 1971 betäckte han sin sista säsong, med fem föl som resultat. Under sina 20 år i avel betäckte han 772 ston och lämnade 179 ston och 194 hingstar. Hans 50%-iga fertilitet betraktades som normal för den tiden, och visar att han var uppskattad av många uppfödare som gillade hans uppvisningar.
[...]
Folk med god kunskap om Rantzau-avkommor kom ihåg hästar som ibland var känsliga, men mycket användbara. De var besvärliga att rida in och brunstiga ston kunde vara mycket känsliga. De behövde få förtroende och det va nödvändigt att dominera dem helt, men utan brutalitet. De var ofta styva och starka med raka haser och tight rygg, de var väldigt generösa, säkra på sig själva och skänkeldöva(?). Än idag är det enkelt att känna igen en Rantzau-ättling på grund av deras eleganta utseende, enstaka leopardfläckar, ibland vita stickelhår och deras kända raka haser,"
1964 var Rantzau den tredje högst rankade äldre hingstar för hoppavkommor. 1965 var han på andra plats, en plats han höll ända till 1969. 1970 sjönk han till tredje plats, 1971 upp på första plats samtidigt som han också var på femte plats för fälttälvansavkommor och på top 20 för dressyravkommor. Han var fortfarande på tredje plats 1976 och 1980 sjönk han till fjärde plats. Då hade han varit död i nio år.
Rantzau lämnade 26 godkända hingstar som i sin tur lämnade 17 godkända söner.
Han köptes sedan upp av franska staten för 4 miljoner gamla Franc och stationerades på Saint-Lô från och med 5/1 1951. Stuteriinspektorn noterade 1951:
"Goda framben, anmärkningsvärt väl byggd genom bog och underarm, långa flanker. Denna klassiska hingst av sällsynt nobilitet har också lågt placerade leder och är marktäckande."
Enligt Pascal Renauldon (Z Magazine, feb 1998, "Cor de la Bryère, a gift from heaven") "Det går rykten om denna snygga och harmoniskt byggda hingst med sin ganska branta bog. Man säger att hans avkommor blir besvärliga hästar. När de Villeneuve blev chef över hingststallet på Saint Lô var Rantzau 17 år gammal och hade aldrig betäckt mer än tre ston per säsong."
Enligt (L'Eperon, juni 1980):
"[Rantzaus] söner Nez de Cuit, Prince och Quelqu'Un presenterades för urvalskommittén, men användes inte på hingstdepåerna i Saint Lô och Le Pin på grund av hans påstått svåra avkommor. I slutänden var det ryttarna, som reser runt mer än uppfödarna, som upptäckte att dessa hästar var långt ifrån värdelösa, utan tvärt om visade sig vara mycket goda sporthästar. Först då började Rantzaus popularitet växa... men då var han redan 20 år gammal! Folk pratade om Rantzau som om han vore ett vilddjur, men det var han inte. Så länge hans avkommor hanterades från tidig ålder, grimmtämjda och vårdade så var de inte svåra alls. Rantzau fick aldrig ett rykte som förstklassig förärvare, men de flesta uppfödare som använt honom var nu mycket glada att de gjort så."
Enligt Jean Delannoy (Annuaire du Cheval de Sport et d'Elevage, 2000):
"Traditionellt brukar statstuteriet skicka stora hingstar till södra Manche för att balansera ut att området levererade mindre hästar på grund av markens beskaffenhet. Så småningom blev avelsstona i Avrachin grova coch ibland ganska tunga och passade bra att korsa med ett stiligt fullblod.
[...]
Rantzau var därför med sin vackra byggnad, prestigefyllda racingkarriär och seriösa stamtavla en kunglig gåva till uppfödarna som använde Avranches-stationen.
[...]
Mellan 1951-62 fick han 40-49 ston per år. På den tiden fick franska statsbeskällare endast betäcka 40 ston plus ston som stuterichefen godkände 'i avelns intresse'. 1971 betäckte han sin sista säsong, med fem föl som resultat. Under sina 20 år i avel betäckte han 772 ston och lämnade 179 ston och 194 hingstar. Hans 50%-iga fertilitet betraktades som normal för den tiden, och visar att han var uppskattad av många uppfödare som gillade hans uppvisningar.
[...]
Folk med god kunskap om Rantzau-avkommor kom ihåg hästar som ibland var känsliga, men mycket användbara. De var besvärliga att rida in och brunstiga ston kunde vara mycket känsliga. De behövde få förtroende och det va nödvändigt att dominera dem helt, men utan brutalitet. De var ofta styva och starka med raka haser och tight rygg, de var väldigt generösa, säkra på sig själva och skänkeldöva(?). Än idag är det enkelt att känna igen en Rantzau-ättling på grund av deras eleganta utseende, enstaka leopardfläckar, ibland vita stickelhår och deras kända raka haser,"
1964 var Rantzau den tredje högst rankade äldre hingstar för hoppavkommor. 1965 var han på andra plats, en plats han höll ända till 1969. 1970 sjönk han till tredje plats, 1971 upp på första plats samtidigt som han också var på femte plats för fälttälvansavkommor och på top 20 för dressyravkommor. Han var fortfarande på tredje plats 1976 och 1980 sjönk han till fjärde plats. Då hade han varit död i nio år.
Rantzau lämnade 26 godkända hingstar som i sin tur lämnade 17 godkända söner.
farfarsfarfarsfarfarsfar
f.1929
Vann:
Doncaster Cup
1933 Ascot Gold Cup
Doncaster Cup
1933 Ascot Gold Cup
Tävlingsresultat G: Grupp 1
8 generationer bak
f.1922 †1935
Vann Ascot Gold Cup 1927.
Dog på grund av benbrott.
Dog på grund av benbrott.
Tävlingsresultat G: Grupp 1
10 generationer bak
f.1905 †1928
7 starter: 4-1-1
Vinstsumma £8239
Vann:
Royal Hunt Cup
Princess of Wales Stakes
Hurst Park Foal Plate
Durham Plate
Tvåa:
Lingfield Park Foal Plate
Trea:
Doncaster Cup
Ledande avelshingst i Tyskland 1918-22
Vinstsumma £8239
Vann:
Royal Hunt Cup
Princess of Wales Stakes
Hurst Park Foal Plate
Durham Plate
Tvåa:
Lingfield Park Foal Plate
Trea:
Doncaster Cup
Ledande avelshingst i Tyskland 1918-22
Tävlingsresultat G: Grupp 1
11 generationer bak
f.1893
26 starter, 5 vinster, 3 placeringar
Vinstsumma £6443
Vinstsumma £6443
Tävlingsresultat G: Grupp 1
12 generationer bak
f.1872 †1897
33 starter: 19-3-1
Vann:
1875 Great Welcome's Handicap (En)
1875 Great Metropolitan Handicap (En)
1876 Goodwood Stakes (En, Goodwood)
1877 Goodwood Cup (En, Goodwood 20f)
1877 Northumberland Plate (En 16f)
1878 Epsom Gold Cup (En, Epsom)
Doncaster Cup (En, Doncaster 21f)
Såldes vid Newmarked i december 1877 för 7200 guineas till Lord Ellesmere. Tävlades både slätlopp och över hinder.
Begraven i ett hörn av sin paddock, hans uppstoppade huvud hängde i John Castles (stud manager på Stetchworth ) kontor.
Vann:
1875 Great Welcome's Handicap (En)
1875 Great Metropolitan Handicap (En)
1876 Goodwood Stakes (En, Goodwood)
1877 Goodwood Cup (En, Goodwood 20f)
1877 Northumberland Plate (En 16f)
1878 Epsom Gold Cup (En, Epsom)
Doncaster Cup (En, Doncaster 21f)
Såldes vid Newmarked i december 1877 för 7200 guineas till Lord Ellesmere. Tävlades både slätlopp och över hinder.
Begraven i ett hörn av sin paddock, hans uppstoppade huvud hängde i John Castles (stud manager på Stetchworth ) kontor.
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
14 generationer bak
f.1848 †1868
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
15 generationer bak
f.1831
Vann Ascot Gold Cup 1836 och 1837
Tävlingsresultat G: Grupp 1
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
16 generationer bak
17 generationer bak
f.1807
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
20 generationer bak
f.1764 †1789
Eclipse var en legendarisk kapplöpningshäst som vann alla lopp han ställde upp i. Han föddes i den stora solförmörkelsens år 1764. Exakt var han föddes är oklart, men troligast var det på Cranborne Lodge Stud i Windsor Park, Berkshire, som ägdes av Prins William Augustus, Duke of Cumberland.
Det första löpet Eclipse sprang hölls i Epsom, i maj 1769. Det var vid detta tillfälle som Kapten Denis O’Kelly myntade uttrycket “Eclipse först och sen ingenting”, och publiken ropade sedan detta varje gång han tävlade.
Eclipse vann alla sina 18 löp utan minsta ansträngning. Övriga hästägare var väldigt tveksamma till att låta sina hästar mäta sig med honom, och åtta av hans löp vanns på walkover.
1771 pensionerades Eclipse från galoppbanan p g a sin överlägsenhet. Han sattes i avel och blev far till tre Derby vinnare, men det var hans förmåga att ge avkommor som var väl anpassade till de nya kortare löpen för två- och treåringar, som gav honom en plats i historieböckerna.
Efter sin död vid 24-års ålder pga kolik, obducerades Eclipses kropp av en professor vid Veterinary College of London, för att försöka förstå hemligheten bakom hans otroliga karriär – det bestämdes att hans stora hjärta pumpade blod mer effektivt runt hans kropp, medans hans bakben gav ett ordentligt påskjut.
Professorn bestämde också officiellt Eclipses mankhöjd till 164.6cm (16.6hh).
Skelettet av Eclipse ägs fortfarande av Royal Veterinary College och kan skådas på National Horseracing Museum i Newmarket.
Eclipse blod rinner i 80% av alla fullblod idag, och varenda Triple Crown vinnare, i alla länder, är avkomlingar till honom.
Det första löpet Eclipse sprang hölls i Epsom, i maj 1769. Det var vid detta tillfälle som Kapten Denis O’Kelly myntade uttrycket “Eclipse först och sen ingenting”, och publiken ropade sedan detta varje gång han tävlade.
Eclipse vann alla sina 18 löp utan minsta ansträngning. Övriga hästägare var väldigt tveksamma till att låta sina hästar mäta sig med honom, och åtta av hans löp vanns på walkover.
1771 pensionerades Eclipse från galoppbanan p g a sin överlägsenhet. Han sattes i avel och blev far till tre Derby vinnare, men det var hans förmåga att ge avkommor som var väl anpassade till de nya kortare löpen för två- och treåringar, som gav honom en plats i historieböckerna.
Efter sin död vid 24-års ålder pga kolik, obducerades Eclipses kropp av en professor vid Veterinary College of London, för att försöka förstå hemligheten bakom hans otroliga karriär – det bestämdes att hans stora hjärta pumpade blod mer effektivt runt hans kropp, medans hans bakben gav ett ordentligt påskjut.
Professorn bestämde också officiellt Eclipses mankhöjd till 164.6cm (16.6hh).
Skelettet av Eclipse ägs fortfarande av Royal Veterinary College och kan skådas på National Horseracing Museum i Newmarket.
Eclipse blod rinner i 80% av alla fullblod idag, och varenda Triple Crown vinnare, i alla länder, är avkomlingar till honom.
21 generationer bak
f.1750
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
23 generationer bak
f.1716
Bartlet's Childers var helbror till den obesegrade Flying Childers, men blev själv aldrig tränad för start.
Han blev kallad Bleeding Childers eftersom han ofta blödde från näsborrarna (trolig EIPH).
Han blev kallad Bleeding Childers eftersom han ofta blödde från näsborrarna (trolig EIPH).
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
24 generationer bak
f.1700
Ursprungligt namn Ras el Fedowi.
Renrasig arab, men hans stamtavla gick förlorad- eller blev aldrig nedskriven- vid hans ankomst till England.
Köptes i Aleppo 1704 av Thomas Darley åt dennes far Richard Darley, Aldby Park, utanför York.
En av de tre ursprungliga fullblodshingstarna.
Renrasig arab, men hans stamtavla gick förlorad- eller blev aldrig nedskriven- vid hans ankomst till England.
Köptes i Aleppo 1704 av Thomas Darley åt dennes far Richard Darley, Aldby Park, utanför York.
En av de tre ursprungliga fullblodshingstarna.
Leading sire in Great Britain and Ireland , Engelskt Fullblod
