Hingst efter Breitenfeld
Svensk Ardenner 
Stamhistorik - stolinjen
Här visas utvalda hästar ur Hingst efter Breitenfeld's stolinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som Hingst efter Breitenfeld stammar från i rakt nedstigande led.
Stolinjen sträcker sig 1 generationer bakåt från Hingst efter Breitenfeld räknat.
Stamhistorik - hingstlinjen
Här visas utvalda hästar ur Hingst efter Breitenfeld's hingstlinje som har information registrerad i hästkatalogen som utmärker dem på ett eller annat sätt eller som har bild eller kuriosatext inlagd. Detta är hästar som Hingst efter Breitenfeld stammar från i rakt nedstigande led.
Hingstlinjen sträcker sig 6 generationer bakåt från Hingst efter Breitenfeld räknat.
farfarsfar
f.1909 †1931
Veron föddes 1909 på Falebergs Stuteri och såldes vid tre års ålder till Daga härads hästavelsförening i Södermanland. Veron ställdes hos Ragnar Claeson på Ekhof där han redan i sina första fölomgångar lämnade en hel rad hingstar, som blev av stor betydelse. Efter att ha verkat i Södermanland i 10 år, återköptes Veron på hösten 1921 till Faleberg där han stod som stambeskällare till sin död 1931.
Veron var en utmärkt förärvare och genom sina 68 godkända söner och ett stort antal förnämliga döttrar fick han en stor inverkan på den svenska ardenneraveln.
Som föl råkade Veron ut för en olyckshändelse och slet nästan av hela huden på vänstra bakbenets skenben så att senorna blottades. När hingsten, efter lång och ihärdig vård, tillfrisknade fick högra hasen på grund av ansträngningen en mycket stor galla som aldrig helt gick bort. Det stora ärret på vänstra bakskenan fick han för alltid behålla.
Veron var en utmärkt förärvare och genom sina 68 godkända söner och ett stort antal förnämliga döttrar fick han en stor inverkan på den svenska ardenneraveln.
Som föl råkade Veron ut för en olyckshändelse och slet nästan av hela huden på vänstra bakbenets skenben så att senorna blottades. När hingsten, efter lång och ihärdig vård, tillfrisknade fick högra hasen på grund av ansträngningen en mycket stor galla som aldrig helt gick bort. Det stora ärret på vänstra bakskenan fick han för alltid behålla.
