Dölehäst
Rasinfo
Dölehästen utvecklades i Gudbrandsdalen i Norge där det finns gott om bete och det lite tuffa klimatet gav härdiga hästar. På grund av detta kallas Dölehästen även Gudbrandsdalshäst. Ursprunget ligger med största sannolikhet i den primitiva Skogshästen och exakt vilka raser som står i grunden till Dölehästen vet man inte. Mellan år 800 och 1066 e. Kr skedde mycket handel och resande mellan Norge och England och även Holland och många av de resande åkte igenom Gudbrandsdalen vilket säkert gjorde att flera raser från dessa länder har varit med att påverka Dölehästen. Dölehästen påminner mycket om både Fellponnyn och Dalesponnyn, två raser som härstammar från Storbritannien, vilket stöder teorin om att brittiska raser ingått i utvecklingen.
Dölehästarna användes som transportdjur mellan Norges södra delar, längs med kusten mot Atlanten. Norrut användes den inom jordbruket. På 1800talet var intresset för rasen stort och intresset för travsporten ökade också vilket ledde till en extrem utavel för att förbättra traven på Dölehästen. Störst inflytande hade det engelska fullblodet Odin som importerades år 1834. Odin gav upphov till en ny lättare hästtyp och han finns med i alla modernare stamtavlor. Odins sonson Balder som föddes 1849 fortsatte inflytandet på Dölehästen trots att bönder fortfarande hade behov av en tyngre häst till jordbruken. Man bestämde sig för att spara på de tyngre hästarna också och utveckla dem, främst med en stor hingst vid namn Brimen 825.
Dölehästen användes flitigt under tyska ockupationen under andra världskriget men när kriget slutade ökade mekaniseringen av jordbruken och intresset för Dölehästen svalnade ända fram till 1962 då man upprättade statliga hingststationer. Idag föds Dölehästen och Döletravaren upp parallellt med varandra och Dölehästen har blivit populär som tyngre ridhäst och inom travsporten.
(Källa: wikipedia.org)
Dölehästarna användes som transportdjur mellan Norges södra delar, längs med kusten mot Atlanten. Norrut användes den inom jordbruket. På 1800talet var intresset för rasen stort och intresset för travsporten ökade också vilket ledde till en extrem utavel för att förbättra traven på Dölehästen. Störst inflytande hade det engelska fullblodet Odin som importerades år 1834. Odin gav upphov till en ny lättare hästtyp och han finns med i alla modernare stamtavlor. Odins sonson Balder som föddes 1849 fortsatte inflytandet på Dölehästen trots att bönder fortfarande hade behov av en tyngre häst till jordbruken. Man bestämde sig för att spara på de tyngre hästarna också och utveckla dem, främst med en stor hingst vid namn Brimen 825.
Dölehästen användes flitigt under tyska ockupationen under andra världskriget men när kriget slutade ökade mekaniseringen av jordbruken och intresset för Dölehästen svalnade ända fram till 1962 då man upprättade statliga hingststationer. Idag föds Dölehästen och Döletravaren upp parallellt med varandra och Dölehästen har blivit populär som tyngre ridhäst och inom travsporten.
(Källa: wikipedia.org)
- Antal i katalogen: 3116 st
- Varav hingstar/valackar: 1191 st
- Och ston: 1925 st
- Älsta medlemmen i katalogen: Bøblakken f.1810
- Yngsta medlemmen i katalogen: Liums Tinja f.2017
- Hingst med flest avkommor:
Brimin f.1908 e.Dalebu u.Fenny
(60 st avkommor) - Sto med flest avkommor:
Norskt sto
(9 st avkommor)
Framgångsrika tävlingshästar
Här visas några av de mest framgångsrika hästarna inom rasen som är registrerade i hästkatalogen. De är sorterade inom gren, svårighetsgrad och hästens födelseår, och det är max tio hästar inom varje gren som visas.
Det finns ännu inga hästar av rasen med registrerade tävlingsresultat i hästkatalogen.